Gymnasie

I tisdags började sonen gymnasiet, Teknikprogrammet. Som jag har skivit tidigare så vill han bli pilot. Det var inget man kunde gissa när han fick diagnosen dyslexi när han gick i sjätteklass och tyckte att skolan var pest och pina. Läxläsningen lyste med sin frånvaro och skolan gick han till bara för att träffa sina kompisar. Tyckte han kunde bli snickare eller fordonsmeckare och då behövde man inte plugga så mycket. Så plötsligt i åttan hände något. Fråga mig inte vad men en dag kom han och ville ha hjälp med läxorna igen. Dock inte i alla ämnen men i de flesta började han nu göra sina läxor. Plötsligt fick vi lov att hjälpa till igen. Han vände från att vara totalt ointresserad till att vara tävligsinriktad och vilja ha bra resultat på proven. Så i nian när det började pratas om gymnasie och val och inriktningar vaknade hans gamla dröm till liv igen-han ville bli pilot. Ska han komma in på något flyggymnasie (det finns två i sverige) måste man ha gått natur- eller teknikprogrammet första året på sin "hemskola". Valet var då ganska enkelt. Antingen satsar han på sin dröm och kämpar och söker de här programmen och kämpar på med plugg och läxor eller så skrinlägger han sin dröm direkt. Alltså valde han teknikprogrammet och är väl medveten om vad som krävs av honom. Men han valde att satsa på sin dröm...trots sin dyslexi.