Liten kisse ville inte mer....

Den lilla goa mysiga kisse katt som hittade hem till oss ville inte mer. Någon gång under dagen idag dog hon. Visst var hon klen och svag, men hon åt glupskt när hon kom till oss i lördags. Hon hade nog inte ätit på läääänge. Under söndagen och måndagen förra veckan var hon ganska pigg och altert, men svag. På tisdagskvällen smet hon ut från tvättstugan och kom intraskande till oss när vi tittade på tv. Hon var social och lilla dottern fick bära henne och leka med henne. När lilla dotten satte sig på golvet klättrade katten, som vi för övrigt döpte till Candy, upp i dotterns knä och la sig tillrätta. En väldigt mysig, gosig liten katt, alltså. Men sen åt hon bara pyttesmå portioner och slutade sen helt att äta. Drack vatten gjorde hon tills i fredags. Sedan dess har vi försökt tvångsmata henne och ge henne vatten i en sådan där spruta som man ger medicin till småbarn med. Tydligen gav hon upp. Vad det kan bero på har vi ingen aning om. Kanske hade hon varit utan mat för länge så att magen och tarmarna inte klarade ta åt sig näringen. Kanske var hon skadad - vi upptäckte att hon gick väldigt konstigt. Kanske hade hon någon annan sjukdom som gjorde henne svag och undernärd. Att man kan sakna en liten katt så mycket, en katt som inte var vår och som bara varit hos oss i en vecka??? Men vi saknar henne så oerhört mycket, allihopa! Hon har engagerat hela vår familj i sitt liv och vår önskan om hennes välmående. Snart blir det begravning. Intill komposten ska hon få vila. Under kattmyntan... Lilla kisse vi saknar dig...